Plötsligt förvånad, rädd

Hej igen,
det har hänt mycket konstigt sen sist.
Trisse fick för ungefär två veckor sedan ett balltramp som började med sprickor som varade.
Detta upptäckte jag dock dagen efter när jag och Adina skulle rida och han var halt. Jag kände och kände på ben och kollade i hoven och så vidare, och hittade tillslut såret.
Jag gick hem med honom och smörjde in såret, så gjorde jag sedan i några dagar.

Sen i söndags kom ett riktigt oväder och Adina och jag ställde in hästarna.
Måndag tidigt eftermiddag, halv två-tiden, när jag skulle ge dem lunchhö märkte jag en otrolig svullnad på vänster framben. Jag blev helt chockad och rädd.
Hans framben hade svällt upp till dubbelt ungefär och han var helt tjock längs med senorna. Jag tog ut honom ur hagen med grimma och han såg pigg ut i ögon osv men stel i benet. När jag klämde lite så ömmade han av trycket, men jag gick ändå en repa och travade tillbaka för att kolla att han verkligen var halt, och det var han ju såklart. Inte springer man felfritt med en sådan svullnad.
Jag gick in, ringde Susanne, vet, som sa att det kanske var en varböld som började komma upp. Jag skulle i alla fall ta temp på honom som jag inte hade hunnit innan, och om han hade över 38,5 grader feber så skulle jag höra av mig igen.
Om inte, så skulle jag lägga om ett våtvarmt omslag och se efter om det blev bättre.
Han hade 37,8 grader och därför hörde jag inte av mig igen.
Jag lindade om hans ben ordentligt och bytte lindor/bandage lite då och då.
På kvällen tog jag in dem igen, eftersom jag ville att han inte skulle gå på benet så mycket, men jag la denna gång in ordentligt mycket spån.
Dagen efter var han hälften så svullen men fortfarande inte frisk. Han hade inget skydd dagtid men jag tog åter igen in honom med stallbandage och mycket spån.
Morgonen därpå var han lite svullen men fortfarande inte helt okej. Jag kontrollerade benen och föredetta balltramp, och satt sedan på korta gamla transportskydd fram för att få fram en värme och ett litet (inte särskild bra) stöd bara för att.
Morgonen därpå (det vill säga idag) var han pyttelite svullen men det går åt det bättre hållet. Han var ute idag lika som igår, men fortfarande transportskydd nattetid.
Jag hoppas verkligen han blir bra till imorgon.

Tilläggas skall också sägas att Adina blev mycket magsjuk igår, så jag tar hand om dem själv, men det går bra.
De går ute nu, utan täcken. Leriga små svin ser de ut som, och fäller mängder med päls. Men det är varmare väder som tur är i alla fall.

Jag återkommer om uppdatering senare, kanske lite roligare än denna också. Det här var ju bara en lång faktarabbling. Puss!

OBS - Specialidrottsarbetet skrevs klart igår. Tack och lov.

Skall även höra av mig till Maja så fort Trisse blir frisk.

6/3 - Trisse på fältet

Jag tycker om dig, grabben.

Trimma trimma trimma

Det blev dressyrträning idag med på den upplogade fyrkanten. Trisse var grym idag! Verkligen arbetsvillig och lyhörd! Han gjorde allt jag bad om och var riktigt mjuk genom hela passet. Vi körde igenom dressyrprogrammet en gång, det gick mycket bättre än igår, fast jag missade första 15-metersvolten i början, men jag kom som tur var på det efterhand. Det får inte ske på tävlingen!
Efter att jag ridit klart dressyrprogrammet så red jag mot Bergarvägen. Genom hela skogen var det ett gammalt skoterspår och Trisse stapplade fram som en halt gubbe. Jag hoppade av och ledde honom genom hela skogen då istället, jag var lätt som en fjäder i jämförelse med honom så jag kunde gå på den hårda skaren medan hans smala spindelben med tjockmage sjönk i varje steg. Han stirrade surt mot mig!
När vi var uppe på Bergarvägen gick det desto bättre, men jag skrittade mest eftersom han var så svettig. Travade en repa men sen skrittade jag hela vägen hem. Jag försökte få honom att titta FRAMÅT när man går i den riktningen, vilket han kan ha väldigt svårt för när han är på jag-älskar-att-titta-på-naturen-humör.
Väl i stallet borstade jag honom ordentligt och gav honom ljummet vatten med havre, tog in sadel och träns för att smörja (och ändå sitter jag här?).

Imorgon blir det Uppsala med Fredrik och farmor för att hälsa på faster, beroende på vilken tid vi kommer hem igen kanske jag rider. Vi får helt enkelt se! Puss!

Dagens ridtur

Den bestod av dressyrprogramsträning, LC:1 2008.
I helgen, närmare bestämt på söndag, drar cupens första kvaltillfälle igång. Jag såg på startlistorna igår att det bara är 11 st i min klass. Men jag får helt enkelt se hur det går.
Trisse var lite fånig idag men i slutet skärpte han till sig och gick riktigt bra med tanke på hur kasst underlaget var och andra förhållanden; väder och vind, överskottsenergi m.m.
Jag måste bara hitta hans fina trav, och det kan ta en stund!
Det blir trimning imorgon med!
Puss!

Chocken 07:30

I lördags vaknade jag av att mobiltelefonen ringde, jag tittade irriterat på det okända numret som blinkade på skärmen och tänkte flera gånger på en sekund att jag skulle "parkera" och vända mig om in i dimman igen.
Men på något vis kände jag igen de där tre åttorna i slutet av numret och jag blev fundersam. För vem ringer halv åtte en lördagmorgon på pin kiv?
Jag svarade i alla fall, och det var Adinas pappa Torbjörn som var i andra ändan. Han frågade om jag var hemma och berättade att "Trisse ligger i uteboxen och vill inte äta". Plötsligt var jag klarvaken, halvvägs upp ur sängen och sökande efter första bästa strumpor.
Han berätta lite mer om situationen och jag sprang ut.
Väl där mötte jag Trisse liggandes i boxen helt blöt/svettig på halsen, jättehägniga ögon och man såg verkligen hur dåligt han mådde. Jag kunde knuffa honom i sidan utan minsta rörelse, vilket skulle vara helt osannolikt om han var friskt. Då får man knappast gå fram till honom på det viset.
Vi försökte få av honom täcket, men det gick inte eftersom han låg på två spännen. Vi räknade istället ETT TVÅ TRE och drog och smackade bestämt för att få upp honom. Han ställde sig snällt upp, jag kastade av täcket och gick tre steg framåt och gav diagnosen "inget skadat ben" för mig själv.
Jag började gå framåt, hans hängande huvud och trötta ögon fick mig att bli tårögd, jag gick ca femton meter till med Trisse släpandes efter mig. Sedan tog han eget initiativ och gick snabbt in i skogen och PANG la sig igen. Vi tog temp som visade lätt feber och sedan kom vi överrens om att det var kolik han hade.
Snabbt ut ur hagen, promenera promenera promenera.
Erbjuda ljummet vatten, ljummet melassvatten fick vi i honom en hink misstänksamt efter ett tag. Sedan promenera igen, och igen och igen.
Tvångsmatade ljummet vatten med olja i petflaska, promenerade, bjöd på äpple osv.
Efter 3 stressiga timmar var han nästan helt återställd, med ett samtal till veterinären med rådgivning och ständig tillsyn. Han bajsade först en klutt och sedan en hel hög som såg SÅ VIDRIG ut! Jag vill inte ens gå in på det.
När han var så pass bra att han inte ville lägga sig så släppte vi in honom i hagen och han började äta hö, och drack själv en gång. Dock fortfarande hängig.
Vi gick in, gick ut och kollade igen efter en timme och då var han helt okej.
Gud vilken chock! Han har aldrig haft det förut, undrar verkligen vad som hänt. Han måste ha fått i sig något konstigt.
Jag hoppas verkligen att han aldrig mer råkar ut för denna hemska förstoppning!
Du och jag, Trisse!

Trisse och jag på julafton -09.