Trisse gör framsteg känns det som. Han går lättare ned på tygeln och jag har kommit på att jag ska sluta använda händerna så mycket i hans mun, det har bara gett motsatt effekt på honom, han gillar inte bett alls egentligen, vilken häst gör det?
Idag och igår använde jag mer ben och skänkel, det fick honom att bli mer uppmärksam och såfort han drar upp huvudet har jag alltid tagit en mildare form av "sågning" i munnen på honom för att få honom att gå ned igen. Det har varit både jobbigt och dåligt från bådas håll. Nu gör jag så att såfort han gör så, han gör så rätt ofta - unghäst - så kramar jag om med lår, vad och till sist - om det behövs - häl och sporre. Det har gått bättre.
Men jag längtar till sommaren nu, eller i alla fall att mörkret faller senare, snön smälter i megafart och Trisse och jag kommer ut på banorna i sommar och gör riktiga framsteg. Eftersom jag själv inte anser mig som en duktig ryttare så vill jag visa ponnyvärlden att jag inte är så dålig som jag har visat upp mig till att vara. Jag gör verkligen mig själv nervös och får jättedåligt självförtroende när jag rider bland de duktiga. De som har aktiva föräldrar, som betalar svindyr utrustning och låter sina barn ta alla lektioner och tävlingar de kan få. Det gör mig så avundsjuk, ledsen och negatvivt inställd till min träning med Trisse. Jag vet att man inte ska jämföra sig med dem, man ska bara jämföra med sig själv och sin egen utveckling. Men såfort jag ser dem tappar jag kontrollen. Jag vill veta hur de ser på mig, vad de tänker och vad de säger till varandra. Men det kommer jag aldrig få veta och det stör mig grovt. Jag vill veta så jag kan hålla mig lugn.
Jag är glad nu i alla fall. Hilbert kommer inte åka till fittmaddejansson. Tjejen som är En Av Dem. Åh, varför fick inte jag hästkunniga, -intresserade och aktiva föräldrar? åh åh åh.
Jag hoppas det kommer gå bra den 14 februari. jag vill och vågar inte hoppas. Bara för att jag kommer till min hemklubb och tävlar kommer det säkert gå skit. Dåligt intryck nr. 3000 SUCK. Jag skämms nästan när jag är där nu. Det känns som om alla tittar snett på mig. Svaret jag aldrig kommer få svar på. KRÄKA. puss!
ps! ridvästen kom idag. blev först nervös, precis som med ridstävlarna, att det inte skulle passa. Det tröck över bröstet och jag ville inte erkänna för mig själv att det var trångt, speciellt inte när mamma stod där, så jag tvingade på mig den. Sen föll det mig i min hönshjärna att det går att snöra ut i sidorna. Då sa det smäck när jag drog igen dragkedjan. Jag provred den en kort sväng idag bara för att prova, och det känns som att ha en tröja eller ingenting på sig! Den känns inte, sitter inte åt hårt och obekvämt och man tänker inte på att den är där. Perfa. Så nu är jag glad, fattig och hyfsat lugn över i alla fall hästvärlden(i alla fall. det ordet var det favorisering på idag).
Det går bättre för Adina nu också, bara hon får starkare ben och mer vilja kommer det här gå vägen. (och inte vara så kaxig och "allt löser sig, gör det du". dålig stil.)
Adjö en gång för alla! Dagens tidsskrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar