Dagen innan, dvs i lördags, skulle jag rida ut lite lätt på Trisse för att jogga igång honom inför morgondagen. Vad händer då? Tappar han en sko kanske? EH, ja!
Jag blev så jävla besviken på att saker bara fallerar så snopet mitt framför näsan på mig, och jag är samtidigt helt hjälplös.
Men för att göra det bästa av situationen, så bestämmer jag mig för att åka ändå, efter att ha kollat om han ömmade i hoven, vilket han inte gjorde.
Först tänkte jag ställa in, men det skulle också betyda att det inte skulle bli någonting mer i EkoHus-cupen.
Men sedan så började jag tänka att jag har ju faktiskt ridit rätt normalt på en baktappsko förut i paddock och lugnt ute på mjuka underlag, och jag har till och med hoppat honom ett par gånger.
Så jag bestämde mig; jag åker ändå!
Jag packade det mesta kvällen innan, ganska oplanerat och ostrukturerat. Jag gick och la mig alldeles för sent också, klockan 00:00. Jag hade ställt klockan på 05:30. Härligt, 5½ timmes sömn!
Men väl uppe på morgonen ställde jag ut honom ett litet tag i hagen så han fick äta hö eller gräs, det han helst ville ha(dvs gräs..). Det var tråkigt väder på morgonen, mulet, lite gråkallt och regn i luften. När vi lastade klockan 07:00 spöregnade det på oss.
Först tankade vi och plockade upp Adina och Kattis, sen begav vi oss mot Uppsalahållet. Kattis hade koll på var man skulle ta vägen efter det, och det var inga problem alls även fast vi var lite nervösa för att inte hitta, köra fel eller komma försent.
Parkeringen gick helt okej, den var ganska krånglig och mamma nervös, men det ordnade sig helt okej. När vi kom fram hade inte ens klasserna börjat, skönt!
Första klassen hade jag en relativt bra uppvärmning, lite stressig som vanligt men inne på framhoppningen så hoppade han bra. Tävlingsbanan var simpel och lätt så det var inga svårigheter att komma ihåg banan, väl inne i alla fall så fick han nosa på lite hinder och sådär. Han hoppade allting, och även fast vi kom fel på ett antal hinder så kom vi felfritt. Jag var nöjd och det var nog han med, och dessutom så fick han ju en rosett och morot i utgången!
Trisse gnäggade lite då och då men var snäll att ha och göra med, inga fasansfulla gnäggutbrott som han har haft förut. Jag tror han har mognat väldigt mycket!
Det blev en fikapaus mellan klasserna då Trisse blev avsadlad fick äta lite gräs och gå runt medan vi fikade och tittade på ekipage och gick den nya banan till EkoHus-cupen.
Den var svårare, och framförallt lång! Hela 13 språng allt som allt, fas 1 8 st och fas 2 5 st.
Jag hade ganska svårt med att komma ihåg den men vi sadlade på och jag hann rida fram lite i en gräshage och gick sedan in till ridhuset med framhoppning. Vi hoppade litegrann på alla hinder, det blev faktiskt ett stopp men jag tror det var för att jag hade tappat gnistan och kanske kände mig lite osäker, jag hade inte kommandot. Jag tänkte inte mer på det och kilade ut i kollectingring.
Där fick jag vara ganska länge eftersom det var prisutdelning för c-ponnyerna och sen var det en efteranmäld innan mig.
När jag kom in på banan fick han återigen nosa lite på hinderna och sen körde vi igång. Det gick helt okej, han hoppade allt igen men kom även denna gång fel på en del hinder. Men det är ju mitt fel, eftersom jag är så dålig att räkna och hoppa av rätt, och han har inte full koll på sina ben han heller, hehe.
Nu ska jag inte skriva mer, 4 st ekipage felfria till prisutdelning med rosett och pokal (skulle komma senare på posten).
Jag är jättenöjd med min supersöta och snälla bästa häst och vi åkte alla nöjda hem i lagom tid (ca 11:30).
OCH! På prisutdelningen så var det en tjej som frågade frågor till Adina om mig och Trisse. Hur gammal jag var, hur gammal Trisse var, om jag skulle gå över till stor häst sen och om jag då skulle sälja honom.
Sedan efteråt så kom hon fram och pratade och sa att han var så fin och påminnde om en häst de hade och sådär. De tog mitt mobiltelefonnummer och sa att "ring oss när du ska sälja honom!" och så fick jag deras nummer.
Kul! Men lite läskigt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar